Semester.

Har fortfarande inte haft tid med att vara ute och njuta lugnet i skog och mark.
Så det får bli bilder från Trandansen i våras nu en tid här på bloggen.
Som den här bilden fotograferad från gömslet kl.11 på förmiddagen, underexponerad för att få tranorna som siluetter mot himeln.

Sjöbo konsthall

I måndags blev jag tillfrågad om jag var intresserad av att ställa ut mina naturbilder i Sjöbo konsthall 2015.
Blev jätteglad och stolt av frågan, men direkt slog mitt dåliga självförtroende till, duger bilderna? kommer någon dit för att se dom?
Sen är det en massa yta som skall täckas av bilder, det är inte gratis att göra en utställning.
Det är en del att tänka på, skall lämna svar om en månad.
Fast jag tror det är mest mitt självförtroende som skulle stoppa mig, men det har blivit bättre under åren.
Den här bilden på tranan fotograferade jag våren 2013 uppe vid Trandansen.

Gryning.

Jag har haft mycket att göra den sista veckan så det har inte varit tid till att vara ute och njuta av naturen.
Den här bilden fotograferade jag i våras i gryningen intill Hornborgaresjön när jag satt och väntade på att dom första tranorna skulle komma inflygande från sitt nattläger.

Rå i solstrimma.

En bild från en tidig morgon i soluppgången, fotograferat från bilen.

Rået står i en glänta i skogen och äter, solens första strålar har hittat dit in.

Så fort hon hör jag fotograferar försöker hon lokaliserar var ifrån ljudet kommer.

Efter ett par bilder sitter jag och studerar henne en stund, sen kör jag vidare och hon fortsätter att äta.

Hon tittade upp för en sekund.

Det här rået fotograferade jag på en sommaräng i förra veckan.

Hon var ung och oerfaren och så nyfiken, när hon hörde när jag fotograferade kom hon närmre och närmre.

Till slut var hon så nära mig att det inte gick att ställa skarpt.

Sen försvann hon in i skogen, och jag kände mig klar och lämnade mitt gömsle. 

På väg till bilen såg jag henne när hon stod i skogen och åt.

Hon tittade upp för en sekund sen fortsatte hon att äta.

Det var en magisk gryning och morgon.

Hundarna skäller.

Knappt trehundra meter ifrån rådjursbocken ligger en gård, hundarna på gården springer runt i trädgården och skäller.

Bocken stannar upp, vänder sig om och lyssnar, sen fortsätter den in i skogen.

Bocken fotograferade jag i förra veckan.

En vissling.

Ännu en rådjursbock som jag fotograferade från banvallen.

Den här bocken gick och åt av blasten på sockerbetorna, en vissling så tittade han upp.

Ungt rå.

Skrev i förra veckan och visade en bild på ett rå som stod i en sommaräng tidigt på morgonen.

Hon närmade sig mig med ett par steg åt gången under tiden hon lyssnade vad det var som lät när jag fotograferade henne.

Till slut var hon innanför närgränsen så att jag inte kunde ställa skarpt på henne.

På den här bilden ser man hur försiktigt hon närmar sig mig med öronen på helspänn.

Ledsen och bedrövad.

Han ser så ledsen, bedrövad och övergiven ut den här lilla haren som sitter i det daggvåta vetet en morgon i förra veckan när jag fotograferade honom.

Han bara stod där och lyssnade.

Bilden på fasantuppen i sommarängen fotograferade jag en underbar kväll i förra veckan. 
Han stod och lyssnade intensivt på en annan tupp i närheten som stod och gal för glatta livet.
Trodde jag skulle få en snygg bild på tuppen när den började gala och flaxa med vingarna för att visa att här på ängen bestämde den.
Men icke, han bara stod där och lyssnade.

Inte lätt att vara småbarnsförälder.

I skogar, parker och även hemma hos mig finns det fullt med fågelungar som sitter och väntar på att bli matade av sina föräldrar.

Och tysta är dom inte dom små, det är ett väldigt hallå från morgon till kväll.

Är nog inte så lätt att vara småbarnsförälder till hungriga fågelungar, dom stackars föräldrarna flyger kors och tvärs för att hämta mat till dom ständigt hungriga ungarna.

Det här skatungen satt på ett av hustaken hemma vid mig och kallade samtidigt som han spanade efter föräldrarna som var på väg med mat till honom.

Ibland är jag så klantig.

Efter att jag suttit ute på morgonen i förra veckan och fotograferat så kör jag en runda för att titta mig omkring när jag var färdig.

Helt plötsligt står min favoritbock på vägen i ett underbart motljus.

Jag tvärställer bilen på vägen, tar upp kameran för att fotografera.

Då blir det tvärstopp, för remmen till kameran fastnar runt växelspaken.

Och i ögonvrån ser jag att bocken är på väg in i skogen.

Till slut får jag upp kameran och hinner ta tre bilder på bocken när den försvinner in i det höga gräset och vidare in i skogen.

Jag svär högt när jag ser resultat i kameran, bilderna är kraftig överexponerade.

I min iver för att få loss kameraremmen från växelspaken så hade jag råkat ändra exponeringen i kameran.

Ibland är man bara så klantig.

Nytvättat bil.

Har fortfarande inte givit upp tanken på en bild med rå och kid.

Innan jag åkte och satte mig i skogen intill en sommaräng i måndagskväll och hoppades på en sådan bild, körde jag runt i markerna.

Bilen är ett bra gömsle många gånger, och jag har fotograferat mycket rådjur från bilen när jag kommit körande.

Men den här kvällen var det stört omöjligt, om jag såg en bock, stannade jag då bilen men innan jag fått ut objektivet så vände  bocken och gick åt andra hållet.

I vanliga fall hinner man alltid fotografera, och många gånger kan man sitta och studera djuren en lång stund.

Men inte i måndagskväll, det hände tre-fyra gånger att bockarna visade att dom blev störda och försvann.

Det var inte förrän jag var på väg hem som jag kom på orsaken.

Innan jag körde ut på kvällen tvättade jag bilen, och den gav naturligtvis ifrån sig reflexer i den rena lacken och det var det som störde det vilda.

I fortsättningen får bilen vara smutsig när jag åker ut,.

Bilden på råbocken fotograferade jag från en bannvall som går igenom två stora åkrar i Sjöbotrakten.

Blev totalt överraskad.

Tror jag har lagt ner minst fyrtio timmar på att försöka få en bild på ett rå med kid under dom senaste veckorna.

Jag har suttit på alla dom ställen där jag sett gravida rå tidigare i år, jag har kört runt med bil och letat men utan resultat.

I söndags försökte jag igen, satte mig tidigt på kvällen inne i en bokskog på vinst och förlust och hoppades att turen skulle vara på min sida.

Ljuset var inte det allra bästa långt där inne i bokskogen.

När det blåste i trädkronorna så hittade ibland någon solstråle sig ner på marken.

Efter att suttit knappt trettio minuter då stod plötsligt den här bocken knappt femton meter framför och stirrade på mig.

Blev totalt överraskad, förstod att jag inte hade många sekunder på mig förrän han skulle försvinna.

När jag tittade i sökaren var det här jag fick med, under tiden jag ställde skärpan fotograferade jag honom.

Fem bilder blev det på några sekunder innan bocken försvann längre in i skogen. Av fem bilder blev en skarp, exponerade på 80/sek f/13, den här bilden var den enda där bocken var stilla.

När flugorna och myggen blev för besvärliga gick jag till bilen sen körde jag runt ett par timmar och spanade, men det blev inget rå med kid den här kvällen heller.

Visst var han frisk.

I onsdags skrev jag och visade en bild här på bloggen på en råbock som låg ner i höstvetet och där man bara såg huvudet på honom.

Efter att suttit och studerat och fotograferat honom en bra stund, men när han inte brydde sig om att jag satt en bit ifrån honom, då beslöt jag mig för att se efter så att han inte var skadad på något sätt.

När jag var ungefär trettio meter ifrån honom reste han sig lugnt upp, tittade på mig gick några steg sen sprang han iväg.

Så nog var han frisk alltid, fast jag tyckte han såg lite mager ut.

Väl kamouflerad.

Ännu en bock, en tidig morgon ifrån förra veckan. 

Jag satt väl kamouflerad inne bland blad och buskar intill en stor åker med betor.
Bocken var säkert redan ute när jag kom och satte mig, när jag ser honom så har han blivit störd av en bil som stannar för att titta på honom en bra bit från mig.
Han tar till flykten och kommer springande mot mitt håll, stannar upp kanske sextio meter ifrån där jag sitter, men fortsätter sedan att gå i snabb takt.
Förstår att hans mål är att komma in i skogen, men då måste han gå förbi mig där jag sitter.

När han passerar mig är han så nära att jag inte får med hela honom i sökaren.

En tyst vissling så stannar han upp, tar några bilder på honom innan han fortsätter in i den skyddande skogen.

Som en oljad blixt.

Det är svårt att undvika att inte publicera bilder på harar här på bloggen.

För det fullkomligt krylar av harar ute på fälten just nu.

Tror aldrig jag sett så mycket hare som det här året.

Det är ett roligt djur att fotografera, haren kan ligga helt stilla och trycka som på bilden.

För att i nästa sekund rusa iväg som en oljad blixt över fälten, sen kommer dom lugnt skuttande tillbaks till samma ställe igen efter en stund.

Den här haren fotograferade jag i söndagskväll efter att jag fotograferat en rådjursbock.

Ung och oerfaren.

Innan gryningen förra fredagen var jag på plats vid en sommaräng för att njuta av gryningljuset, fågelsång, soluppgången och förhoppningsvis få fotografera ett rå med kid.

När gryningen kom, kunde jag skymta ett rådjur i dimman som låg tätt över ängen.

När fotoljuset kom så hade dimman lättat lite, rådjuret som visade sig vara ett rå hade kommit nära mig nu.

Rået var ungt, säkert född i fjol och blivit lämnad av sin mamma för en tid sedan som nu har ett nytt kid.

Det märktes att hon var väldigt oerfaren, när jag började ta dom första bilderna på henne stannade hon och lyssnade, sen fortsatte hon mot mig för att ta reda på vad som lätt.

För varje bild jag tog stannade hon upp lyssnade och fortsatte någon meter närmre mig.

Till slut var hon så nära att hon var inom skärpegränsen och jag inte kunde ställa skarpt, jag satt så stilla jag kunde för att inte röja mig.

Rået stod och tittade, lyssnade och vädrade mot mitt håll, efter en stund tappade hon intresset, hon vände och drog sin i mot skogen, efter en stund var hon borta.

När jag var färdig och gick tillbaks till bilen såg jag henne inne i skogen där hon stod och åt, jag fick en blick av henne sen fortsatte hon äta.

Rött huvud.

Fasantuppen ser man på långt håll, fågeln har lite svårt med att smälta in i vegetationen med sitt knallröda huvud som här i det gröna betesfältet.
Bilden fotograferade jag i fredagskväll när jag var på väg hem efter en fin kväll i naturen.

Hinden i soluppgången.

En bild på ett kronvilt, hinden gick lugnt och betade på en sommaräng i soluppgången i fredags.

Det var magiskt att sitta där och njuta av henne medan solen färgade himlen orangeröd och fåglarna hade konsert runt omkring mig.

Hinden hade ingen aning om att jag fanns i hennes närhet, satt och tittade och fotograferade under en bra stund och hon var helt fokuserad på att äta..

Haren däremot visste att jag fanns i närheten, han syns i nederkanten av bilden, där han reser sig upp på bakbenen och försöker lokalisera vad det är som låter när jag fotograferar.

Bocken i det gröna.

I helgen som gick var jag ute och försökte få någon bild på rå med kid.

Satt ute på ett par olika platser både morgon och kväll där folk hade sett rå med kid.

Turen var inte med mig det blev ingen bild på ett sådant motiv. 

Men jag fick se och fotografera så mycket annat.

Som den här bocken som redan låg ute på fältet i söndagskväll när jag smög ut och satte mig.

Tyckte det var konstigt att han låg kvar så länge, och att han inte brydde sig om att jag fanns ungefär fyrtio meter ifrån honom.

Var rädd att han var sjuk, efter trettio minuter reste jag mig och gick emot honom för att kolla så han inte var skadad på något sätt.

När jag var ungefär trettio meter ifrån så reste han sig lugnt, tittade på mig, sen stack han iväg snabbt och lätt in i skogen.

Han var lite mager, men han verkade må hur bra som helst, kanske han var bara lite trött efter all värme som varit nu dom senaste dagarna.

Mäktig syn.

Det är en mäktig syn när man ser tranorna kommer inflygande och landar en bit ifrån en.

Med ett vingspan upp till 2,4 meter och en vikt runt 5-6 kg förstår man att tranan är en av våra största fåglar.

Många av tranorna som stannar och rastar vid Trandansen flyger sen vidare och häckar på myrarna i norra Skandinavien.

Den här tranan fotograferade jag i våras en bit från Trandansen.

Människans dumheter.

Den här gladan fotograferade jag i slutet av förra månaden.

Ser glador ofta i markerna där jag brukar vara ute och njuta av naturen.

Det är härligt att sitta och studerar fågeln när dom vänder och vinklar stjärt och vingar för att hålla sig glidande i luften.

För fyrtio år sedan var det inte en sådan vanlig syn, 1972 fanns det bara 19 glador i Sverige.

Gladan höll på att försvinna i Sverige på grund av människans dumheter.

Men efter fridlysning, mindre giftanvändning i jordbruket och att Världsnaturfonden skapade projektet Projekt Glada så kunde gladan räddas kvar i Sverige.

2009 fanns det ungefär 1950 par i Sverige, varav 1800 par i Skåne.

Solnedgång.

Ännu en gömselbild från Trandansen i våras, sent i solnedgången lämnade dom flesta tranorna fältet, för att hitta nattvila i Hornborgarsjön.

Sångsvanen blev till korv.

Natt håller på att bli gryning,solen är ännu under horisonten men färgar försiktigt himlen i svagt rosa, orange och magenta.

Ett par sångsvanar simmar försiktigt runt i en damm i naturen på Hjularödsmarker.

Här har sångsvanarna lugn och ro och kan känna sig trygga.

Värre var på 1800-talet, då jagades sångsvanarna hänsynslöst i Norrland.

På Sveriges ornitologiska förenings hemsida kan man läsa att en jaktmetod som användes var att sätta ut rävsaxar i vakarna på vintern.

Skinnet gjorde man mössor av, köttet åt man eller så sålde man det till en korvfabrik i Vadstena.

På 1920-talet var sångsvanen nästan utrotad i Sverige.Tack vare att den blev fridlyst 1926 och att man planterade ut sångsvanar har svanen ökat kraftigt.

Man räknar att i dag finns det runt fyratusen par som häckar i Sverige.

Natt har blivit till gryning och gryning har blivit till morgon.

Natt har blivit till gryning och gryning har blivit till morgon.

Mörker har blivit till ljus, än har inte daggen torkat ännu på det gröna.

Haren lyfter på huvudet när jag tar första bilden, försöker lokalisera varifrån ljudet kommer ifrån.

Sen tar hungern över och den fortsätter att äta.

Efter en stund skuttar haren vidare i det gröna, medan jag sitter kvar och hoppas att där kanske kommer något större vilt

Får jag lov.

En bild från tidig morgon från Trandansen i år på en dansande trana.

Det är en mäktig syn att sitta och se dom här stora fåglarna utföra sin dans, har man tur så är det flera par som dansar samtidigt.

Bästa stunden.

Den bästa stunden när man sitter i gömslet vid Trandansen är i gryningen.

Redan när tranorna lämnar Hornborgarsjön hör man dom på håll, när dom sen landar kanske trettio meter framför en i det blå magiska gryningsljuset då glömmer man bort att man skall sitta ytterligare fjorton timmar i det trånga gömslet.

Nära.

Håller så smått att gå igenom mina bilder på tranorna från Trandansen i år.

Många tranor flög väldigt nära Bjurums kyrka på väg till och från Trandansen som ligger precis i närheten.

Var så fascinerad över att inga tranor kolliderade med kyrktornet för ibland passerade dom väldigt nära.

Spegelbilden.

Av förklarliga skäl så blir det ganska mycket bilder på tranor på min blog.

Kanske inte så konstigt efter att jag tillbringade 4 dygn uppe vid Trandansen i år.

Jag sov max 5 timmar per dygn, sen tillbringade jag nästan alla dom andra timmarna med att studera och fotografera tranor och andra fåglar runt Hornborgaresjön.
Så det blev några bilder.

Som den här bilden på tranan tidigt på morgonen intill Hornborgarsjön.

Det var en bild som jag hade i huvudet när jag åkte dit upp, som jag hoppades jag kunde få en bild på.

Först flög tranan in och ställde sig längre in i våtmarken, men efter en stund flög den ut och ställde sig på tuvan.

Och då fick jag min bild.