Hoppas det vänt.

I Övedskloster minskade rådjursstammen för flera år sedan.

Vad det beror på är svårt att säga, både dov och kronviltet har ökat.

Hjortarna trycker kanske bort rådjuren så de får mat av sämre kvalité.

För två år sedan slutade man jag rådjur på Öveds marker.

Nu när jag är ute tycker jag att man se fler rådjur än tidigare i markerna så vi får hoppas det har vänt nu.

Bilden fotograferade jag i förra veckan.

Blänket.

Ett av det viktigaste när man fotograferar fågel är att fotografera i sidoljus så du får det där lilla blänket i ögat.

Tycker kråkan är så vacker i sina färger, fjäderdräkten går från ljusgrått till svart.

Kråkan fotograferade jag i onsdagsmorse vid Vomsängar.

Det syns att hon är dräktig.

Rået står ensamt och tittar åt mitt håll på ett av de stora fälten vid Övedskloster.

I bakgrunden syns en flock gäss som går och betar, lite längre bort  skymtar man Övedsklosters vackra slottsbyggnad.

Det syns att hon är dräktig, om knappt tre månader är hon inte ensam längre.

I slutet av maj början av juni föder hon, det vanligaste är att rået föder 1-2 kid.

Bilden fotograferade jag i förra veckan.

Kärleksliv.

Det är fullt fart på kärlekslivet hos fåglarna vid Vombsängar, en storspov kallar på en tilltänkt partner.

Bilden fotograferade jag tidigt i onsdagsmorse.

Skarvarnas boträd.

I dag visste jag det skulle bli en morgon med sol och blå himmel.

Bestämde mig för att åka till Vombsängar och se om jag kunde få någon bild på storspoven.

Men innan solen gick upp stannade jag till vid skarvarnas boträd vid Vombsjön och inväntade soluppgången, och den var värd att vänta på.

Överlevde jakten.

Har för mig att de fasantuppar som har långa hälsporrar har mycket lättare att få fler honor att para sig med än de tuppar med korta.

Då har den här fasantuppen inte så stor chans för hans sporrar är väldigt korta.

Men det viktigaste för honom är att han överlevde hösten och vinterns fasanjakter, och då är det där med korta sporrar ingenting att bry sig om.

Snärtar till med klövarna

I oktober blev jag opererad för Atros i höger tumme, sen dess har jag inte klarat av att hålla en kamera med ett 500:a.

Funkar inte riktigt bra ännu, men längtan till naturen drev ut mig i onsdags.

Tidigt i gryningen satt jag då där med ett 500 vid en åker och väntade på ljuset för att fotografera en flock med kronvilt.

Kronviltet går inte i vanliga fall tillsammans i stora flockar.

I regel är det ett par hinder och kalvar som går tillsammans, i gruppen finns det alltid en ledarhind som leder gruppen.

Men nu under vintern är det maten som styr och då kan man se stora flockar av kronvilt som står och betar på samma åker.

Den här flocken bestod av 30-tal hinder och kalvar som betade vid en åker utanför Sjöbo.

Då är det lätt att det blir irritation i trängseln, den här hinden hoppar upp på bakbenen och snärtar till en annan hind med framklövarna för att visa vem som bestämmer.

Allt var över på någon sekund sen var ordningen återställd.