Ett Gott Nytt År

Ett bra NYTT ÅR önskar jag med dom här bilderna.

Minnesbilder från året som gått fotograferade med kameran i telefonen.

Nu när vintern över oss med mörker, regn och kyla.

Då kan det vara fint att minnas, att allt det vackra, ljuset, värmen, sommarnatten, gryningen, fågelsången och soluppgången snart är här igen.

Favoritbild.

Några bilder som jag fotograferat tycker jag mer om än andra.

Som den här bilden på korpen som matar sin unge på en tall som nästan fallit i marken.

Jag har medvetet fotograferat på en lång exponeringstid för att få rörelseoskärpa på korparna.

När jag ser bilden får jag en tanke om en tavla jag sett en gång, men jag kommer inte ända fram i tanken vilken tavla det är jag tänker på.

 

Glömde att vänta på skottet

Den här bilden fotograferade jag för flera år sedan.

Skulle göra en story om vildsvin i Sydsvenskan, så jag behövde en bild på ett sådant djur.

Det finns två sätt att fotografera vildsvin, det lätta sättet och det svåra sättet.

Det lätta sättet är att följa med ett jaktlag ut i skogen när dom jagar vildsvin, då kan man stå på pass med kameran och man kan för det mesta alltid få en bild.

Det svåra sättet är att åka ut i natten och sätta sig vid en åker och invänta gryningen och fotoljuset och hoppas att där kommer ett vildsvin.

Och jag lovar det är inte ofta där kommer något.

Jag föredrar det svåra sättet för jag älskar mörkret, gryningen, fågelsången och tystnaden.

Men jag hade ont om tid, en redaktör satt i tidningshuset och väntade på en bild på ett vildsvin.

Så jag valde det lätta sättet, faktiskt enda gången jag gjort så.

Jag följde med ut på en jakt och fick en plats vid ett jakttorn, som var placerad mellan en tätt granskog och ett stort öppet fält.

Jägaren stod i tornet och jag stod nedanför.

Regeln var enkel, om där kom ut vildsvin fick jag inte börja fotografera förrän jägaren sköt första skottet.

Jakten började, hörde drevkjedjans hoande på håll.

Efter en stund hör jag hur det kommer en flock djur väldigt nära bakom mig i den tätta granskogen.

Hör hur dom springer fram och tillbaks, dom kan inte bestämma om dom skall lämna den trygga tätta granskogen för det öppna fältet.

Plötsligt dundrar en flock vildsvin ut två tre meter framför mig.

Dom var så nära att jag inte kunde ställa skarpt, vet att jag svor tyst för mig själv, för jag behövde den här bilden på vildsvinen.

Till slut när jag kunde ställa skarpt och fotograferade blev det den här bilden på vildsvinet.

Och då kom skottet, hade alldeles glömt bort att jägaren skulle skjuta först innan jag fick börja fotografera.

Men det slutade bra för mig och jägaren, mindre bra för ett av vildsvinen.

Fyra dagar senare var min bild publicerad i Sydsvenskan.

Fågelflocken

För något år sedan satt jag ute en kväll i slutet av september i kronhjortbrunsten intill en åker.

Min tanke var att få en bild på en ståtlig kronhjort.

Den här flocken med fåglarna kom i solnedgången, dom flög snabbt och fram och tillbaks över åkern en stund.

Bestämde mig för att fotografera flocken precis när jag hade solen nästan rakt i linsen.

Det var svårt att ställa skarpt, men efter andra försöket fick jag bilden.

Ibland är allt så lätt

En bild ifrån i våras.
Ser och hör dom här sångsvanar som kommer flygande och förstår att dom kommer att passera ovanför mig om jag bara står still.
Det var bara att exponera efter himlen så fick jag den här effekten.
Ibland är allt så lätt.

Satkärringen i lågstadiet

Ibland när jag ser en trut kommer det upp ett barndomsminne från lågstadiet.

Jag hade en skolfröken i andre och tredje klass som utövade både fysisk och psykisk misshandel mot oss elever.

Nästan dagligen var det örfilar eller luggningar i håret för många i klassen.

Minnet som dyker upp är att skolan jag gick på skulle ha en teckningstävling för alla elever i lågstadiet.

Alla klasser skulle rita eller måla fåglar som motiv.

Alla fick välja ut en fågel som dom ville måla, utom jag.

För enligt min fröken så var jag sämst och så dålig att jag fick vänta till sist, sen bestämde hon att jag skulle måla en trut för den var lika ful och hemsk som jag.

Jag målade med vattenfärger en trut som stod på en kulle med en dramatisk mörkblå åskhimmel bakom sig.

Ett par veckor senare var det prisutdelning i rasthallen, och min bild fick första pris bland alla andra teckningar.
Då var min fröken tvungen att stå där framme inför alla andra lärare och elever och berömma mig, det var ju en sorts revansch för mig.

Det var en befrielse när jag slutade tredje klass och slapp ifrån henne.

Usch det var en riktigt satkärring

Grått i det rödbruna

En bild från en vårmorgon i skogarna i Övedskloster.
Det är sådana här stunder som gör att man älskar att åka ut tidigt i natten.
Den här natten åkte jag ut tidigt och satte mig intill en stor äng.
Jag hade faktiskt ingen plan mer än att jag ville njuta av fågelsången och gryningljuset som är så magiskt på våren och sommaren.
Att bara får sitta och njuta av stillheten och lugnet och stressa ner är bra för själen.
Sent på natten kom den här ståtliga bocken ut på ängen, sen var det bara och hoppas att han var kvar tills det blev fotoljus.
I den rödbruna pälsen på bocken kan man skymta grått lite varstans, än har bocken inte helt bytt till sommarpäls.

Räven som kostade mig en flaska whiskey

Första gången jag såg en räv på nära håll då kostade det mig en flaska whiskey av god kavlitet.

Det var precis när jag hade börjat jaga, jaktlaget som jag var med i hade en regel, bommade man på en räv så skulle jaktledaren ha en flaska whiskey av god kvalitet.

Jag glömmer aldrig den dagen, det var en härlig vinterdag, solen var på sitt bästa humör och  marken var täckt av snö och kylan bet i skinnet.

Jag stod framför en plantering av meter höga tallar, plötsligt kom räven ut, tjugo meter framför mig. 
Räven var vacker i sin rödbruna vinterpäls, pälsen blänkte fint i solskenet när den rörde sig försiktigt fram mellan dom små tallarna.
Jag tog upp bössan och siktade på räven, men kände att jag aldrig skulle kunna skjuta den.
Men det var ett problem, femtio meter sidan om mig stod en jaktkollega och såg allt, och jag kunde inte låtsas som att jag inte såg räven.

Så det var bara en sak att göra, jag la av ett skott tre meter bakom räven, så såg det ut som jag bommade.
Räven tvärvände och sprang tillbaks till den den trygga tallplanteringen igen.
Skratten och gliringarna bjöd jag på, och whiskeyn den smakade fint tillsammans med min svärfar på kvällen, för det var han som var jaktledare.

Min svärfar Rune Jönsson har varit yrkesjägare i hela sitt vuxna liv. 
Han har lärt mig så otroligt mycket, det mesta jag kan om djur och natur har jag lärt mig av honom.
Han lärde mig att envishet och uthållighet ger alltid resultat, han är en fena på att spåra och tyda spår av det vilda.
Han lärde mig att locka på räv och änder, tyda om gryten var bebodda av räv eller grävling.
Han lärde mig hur jag skulle vissla för att få den där extra sekunden på viltet innan man sköt.
Han lärde mig hur jag skulle vara klädd, och hur viktigt det var att vara observant på vinden när man satt ute på pass.
Nu är Rune en glad pensionär sedan snart 20 år tillbaks, men fortfarande lika intresserad av jakt och natur.
Rune är fortfarande mitt bollplank när jag behöver råd och har frågor om naturen och det vilda.

Jag jagade otroligt mycket under 20-25 år, lärde känna en massa trevliga människor, och fick otroligt fina naturupplevelser under dom här åren.
Men så plötsligt en dag kände jag att det inte var lika spännande längre.

Nu är mina jaktvapen sålda sedan länge, idag tror jag aldrig att jag skulle kunna skjuta något vilt.
Nu jagar jag bara med kameran.

Och nej, jag har absolut inget emot jakt och jägare, tvärtom vet jag att dom behövs.

Morgondagens blogg

En av mina första bilder på havsörn.
Det märks på kvalitén att det är ungefär 6 år sedan jag tog den här bilden.
Det har hänt mycket på sex år när det gäller det tekniska.
Men oavsett så vet jag att det kändes gott i fotografsjälen när jag fotograferade örnen där den gick inför landning.
I morgon skriver jag om hur jag förlorade en flaska whisky när jag såg en räv på nära håll, och om den personen som har lärt mig nästan allt jag kan om naturen.

Motljus

När jag är ute med kameran och jag har kraftig motljus, då exponerar jag alltid i det ljusa så motivet blir till siluetter.
Det kan också bli effektfullt.

Sångsvanar.

Björktrast.

Rå.

I daggvått klöver

Den här bilden fotograferade jag en tidig morgon i våras, solen har ännu inte gått upp..
Hararna mumsar på klöver och verkar ha det bra, medan dom har stenkoll på mig som ligger ner bland daggvått gräs och klöver en bit ifrån och fotograferar.
Helt plötsligt kom den här koltrasten flygande och landade framför hararna, och började springa fram och tillbaks mellan dom båda hararna och leta efter mask.
Efter en stund var allt över, koltrasten flög vidare och hararna hoppade vidare i vårmorgonen.

Envishet och bandage

I maj i år var jag ute och gjorde ett bildreportage om Skåneleden vid Söderåsen.
Hade två fina dygn där uppe, när jag vandrade runt i en fantastisk natur.
Det var tufft med tanke på min dåliga fotled, fast med envishet och bandage kommer man långt.
När jag jobbar och fotograferar med mina riktiga kameror, så knäpper jag ändå alltid "dagboksbilder" med kameran i telefonen.
Tycker det är trevligt att ta upp telefonen och bläddra igenom bilderna som jag tagit.
Blir lite som ett fotoalbum med trevliga minnen.
Och nu när det är grått och trist ute är det fint att se dom här bilderna för då vet man att det blir vår snart igen.

Stor större störst

Hittade dom här bilderna från 2008.
Det var första gången jag satt i ett gömsle, för att försöka fotografera havsörn.
Passade också på att fotografera samma gren fast med olika fåglar.
Det är skillnad i storleken mellan kaja, kråka och den stilliga havsörnen.

Njuta av stunden

   Den här bilden fotograferade jag i början av juni i år, en stund innan solen går upp.
   Sitter i kanten av ett fält med vägen i ryggen där jag bara satt och njöt av stunden.
   När jag vänder mig om får jag se den här bocken komma tvärs över vägen.
   En vissling, så stannar bocken upp en sekund och tittar åt mitt håll.
   Det räckte för att få en bild på honom.

Huvudlös

Jag sitter i trangömslet vid Trandansen och ser dom här två tranorna som bjuder upp till dans.

Dansen brukar vara över på några tiotal sekunder så det gäller att vara snabb på avtryckaren.

Dom här två tranorna var så nära att jag fick inte med hela kroppen på dom när jag tittade i sökaren.

När jag såg den ensamma tranan i bakgrunden förstod jag hur jag skulle få till bilden.

Jag beskar huvudet på den hoppande tranan men fick ändå med ett huvud nertill på bilden.

Pica pica

Mitt första latinska namn jag lärde mig var Pica pica, och det betyder skata.

Och skall jag vara helt ärlig så kan jag bara två fågelnamn på latin.

Det andra är grus grus och är latinska namnet för trana.

Skatan är otroligt vacker med sin svart-vita dräkt och långa stjärt.

Skatan är sin partner trogen livet ut, men skulle den ena skatan dö så fixar den andra snabbt en ny partner.

Enda gången ett skattpar skiljs åt är om deras häckningsförsök misslyckas, då flyger man skilda vägar och ordnar en ny partner.
Den här bilden på skatan fotograferade jag utanför mitt köksfönster i våras.

Tittut

När jag fotograferar det här rået en sensommarkväll är jag på väg tillbaks till min bil.

Jag hade varit uppe vid Hardeberga strax utanför Lund för att försöka få en bild med Lunds domkyrka på håll.

När jag passerar det här sädesfältet ser jag knappt rået där hon står där och äter.

Jag visslar och får henne att titta upp.

På bilden står hon och försöker lokalisera vad det var som lät och då tar jag bilden.

Efter ett par sekunder böjer hon sig ner och fortsätter att äta och jag går nöjt vidare till bilen.

Mingel på Galleri Jäger&Janssons Julsalong

Julsalongen på Galleri Jäger&Jansson igår blev en succe.

Galleristen Dan jäger var nöjd med alla konstintresserade som välde in på galleriet för att beskåda verken av 21 konstnärer som ställde ut.

Här kan du njuta av spännande målningar, små statyer och fotografier.

Min vän Ida C Nilsson fick sålt flera av sina bilder, hon fick mycket beröm för sina underbara bilder.

Missade du utställningen så har du chans ännu, för den hänger tom 26 december.

Ida C Nillson

Tre vita

Den 19 maj i år satt jag intill en glänta vid en nyodling med bok.
Min tanke var att få se och kanske fotografera Övedsklosters vita dovvilt.
Visste att hinderna rörde sig just i det här området.
Och visst kom dovviltet, dom gick där och åt vad skogen kunde erbjuda.
Vet inte vad som händer, kanske har en gren rispat på motljusskyddet av metall ock det är det ljudet dom hör.
Men på bilden ser man att två av hinderna är fullt medvetan om att där finns något bakom dom.
Om man studerar den bakre vita hinden så ser man att hennes huvud är stilla medan öron har rört sig för att hon skall försöka inringa var ljudet kom ifrån.
Att där är rörelseoskärpa på hennes öron är för att jag fotograferade på en 1/15 sek på 3200 ISO.
Klockan är 4.24 när jag tar bilden och solen har ännu inte stigit upp, det blev en bra start på dagen.

Fasanhönan i soluppgången

Den här bilden tog jag precis i soluppgången.
Hade suttit ute sen natten vid en stor hög med morötter, min tanke var att där skulle komma vildsvin
och äta av morötterna.
Det var andra eller tredje gången jag hade suttit där vid högen och innan hade där inte dykt upp några vildsvin.
Och det gjorde det inte den här gången hellre.
Men det var en underbar gryning och precis när solen gick upp, började det komma ut en hel flock med fasaner från dom täta buskarna intill morotshögen.
Den här fasanhönan kom tillräckligt nära, och med ett fint ljus från solen som färgade henne rödorange  kunde jag inte låta bli att ta några bilder på henne.

Tjuvjägare

Den här bilden fotograferade jag för några år sedan i skymningen vid Övedskloster.

Den stora kronhjorten går uppe på åsen och brölar för att locka på hinderna som går strax nedanför.

Den här bilden är en sådan jag hade haft i huvudet under många år men det var inte förrän den här kvällen som tillfället kom.

Vet att jag fick den där behagliga känslan i magtrakten som jag får när jag tycker att jag fått en bra bild.

Tycker om den känslan, tyvärr får jag den inte så ofta.

I höst är det tre stora kronhjortar som dött i Skåne, en har troligtvis dött efter en revirstrid med en annan kronhjort.

Och en har troligtvis dött efter en trafikskada.

En stor 16-taggar har dödads av tjuvskyttar, den hjorten hittades en stund efter att den blivit skjuten av markägaren.

Tjuvskyttar skjuter från bilen med ljuddämpare, och dom siktar på huvudet för att djuret skall dö och falla direkt.

En tjuvskytt gör inga eftersökt efter ett påskjutet djur, den risken vågar dom inte ta.

Det är enorma lidande dom kan utsätta ett vilt för, skulle dom missa med några centimeter och träffa käken så överlever djuret men med ett enormt lidande till följd.

Nu misstänker man att det är troféjägare som är i gång.

I Sjöbo och Ystad trakten är det inte första gången det här händer.

I fjol hittades en vildsvinsgalt, en rådjursbock och en kronhjort där huvudena var borta allt annant fanns kvar.

Tanken att någon bara skjuter djuren för troféns skull är sjukt och skrämmande.

Välkommen på vernissage

1/13 sek bl.4

Den här bilden fotograferade jag kl. 03.52 i augusti för två år sedan.
Min bror Ragnar och jag var på väg ut för att kolla om vi kunde se kronhjort.
På vägen ut där vi tänkte sätta oss så såg vi den här flocken med kronvilt vid en åker.
Ragnar stannade bilen, och jag använde bildörren som stöd när jag tog bilden med 500:at och exponerade på 1/13 sek bl.4 på 3200 ISO.
Jag älskar det här magiska blå ljuset som det blir när man fotograferar tidigt i gryningen.
Det var det enda kronviltet vi såg den här morgonen.
Men det gjorde inget, det räcker att få tillbringa några timmar med min älskade storebror för att dagen skall bli lyckad.

Blodstänk på näbben

Mitt i en tugga med kött och blodstänk på näbben blir den här ormvråken varse med att den blir fotograferad.
Kanske inte att den blir fotograferad, men den hör ljudet från slutaren på min kamera när jag fotograferar den.
Men maten är viktigare än ljudet som den hör och oroar sig för, den fortsätter att äta av köttet från åtlen som ligger 30 meter från gömslet där jag sitter.
Bilden är fotograferad den 14 februari i år med ett 500/4.0 där jag satt på en teleconverter +2 så det motsvarar ett 1000/8.0.
Det är därför som bilden är lite luddig och oskarp, ibland får man kompromissa för att få det resultatet som man tänkt sig.

Några gömslen

                 Ibland använder jag bilen som gömsle, helst när vädret är tråkigt, kallt och blåsigt.

                 Då lägger jag en svart filt på rutan, sen en på rutan vid passagerarsidan för att inte mina
                 konturer skall synas när jag rör mig i bilen.     
                 Nackdelen är att du kan inte smyga iväg ljudlöst om du vill byta ställe.

 

   Oftast om jag vill sitta i gömsle i skogen då använder jag ett bärbart gömsle som jag
   fäller ut på en minut.
   Gömslet är lätt att bära med sig, sen kan man sätta upp det nästan var som helst.
   Det gäller att förankra gömslet så det inte rör sig om det blåser för mycket.

Bra hörsel

Där finns både för och nackdelar med att sitta i gömsle och fotografera.

Men vill man få bra bilder på rovfåglar och komma riktigt nära så är det gömsle som gäller

Den här ormvråken fotograferade jag från ett gömsle i våras.

Den verkar vara väldigt medveten om att den blir fotograferad, en ormvråk ser inte bara bra, den har en alldeles förträfflig hörsel också.

Tre vita, två brunröda och grönt

När jag var på väg hem efter att suttit ute i skogen, såg jag dom här vita dovvilten med sina kalvar när dom var på väg in i ett stort område med tall.

Jag visste att där fanns en brandgata som delade tallskogen ungefär i mitten.

Kanske skulle dom passera över brandgatan om jag hade tur.

Jag körde in på vägen som går längs med den här tallskogen och parkerade bilen knappt tusen meter ifrån där dom kanske skulle passera.

Tog kameran med 500:at och som jag tyckte smög tyst som en panter fram till brandgatan där jag hoppades dom skulle passera en stund senare.

Att jag inte smygit som en tyst panter förstod jag när jag kom fram till platsen, för där stod hinderna redan med sina kalvar och tittade mot mitt håll.

Dom hade inte sett mig, men hört och annade säkert att där stod något en bit ifrån dom.

Efter någon minut, gick dom vidare in i tallskogen och försvann.

Jag var nöjd med bilden och åkte hem för att jobba.

Hartvätt

Vi den här platsen har jag suttit många gånger under 2013, där finns mycket vilt som rör sig i området.

Både kron och dovvilt och vildsvinen brukar passera här vid åkern.

När jag tar dom här bilderna så har solen inte stigit upp ännu.

Den här harungen höll mig sällskap sedan jag gick ut och satte mig i natten för att invänta fotoljuset.

Den här gryningen fanns det kronvilt ute på åkern men ljuset var för dåligt att fotografera, så det blev en fin stund där medan jag satt och studerade dem.

När fotoljuset kom så var åkern tom på vilt förutom den här harungen som satt fint och fixade morgontoaletten innan han ochså försvann.

Våga experimentera

Alla gånger när jag skall fotografera så bestämmer jag mig innan på vilket sätt jag skall ta bilden.

I 95% av gångerna exponerar jag på traditionellt sätt, dvs bilden skall var skarp och rätt exponerad.

Ibland kan jag vara ute efter rörelseoskärpa, ibland panorerar jag, ibland kort skärpedjup.

Den här bilden fotograferade jag i våras i början av skymningen vid Trandansen.

Den här kvällen bestämde jag mig för att ta med vattenspeglingen i alla bilder.

Det största problemet med att fotografera vid Trandansen är att där finns för mycket fågel, det gör att fåglarna står i vägen för varandra när man skall fotografera dom.

Jag känner att det är svårt att få en riktigt bra bild där uppe.

Samtidigt är det kul att vara där uppe några dagar.

För man har inget annat att göra än att fotografera, det är då man har chansen att experimentera, för missar man en bild på en trana eller sångsvan så finns det 1000 chanser till.

En trevlig sak till är alla trevliga människor man träffar där uppe, som har samma intresse som jag kärleken till djur och natur.