Många morgnar när jag kör ifrån skogen efter att suttit ute, timmar i mörker, gryning och morgon så mår jag så bra.
Ibland har man tankar som stör sinnet, då är det skönt att sitta där ute i natten, gryningen och tidig morgon och bearbeta dom dåliga tankarna.
Ta beslut om det som stör ens sinne, samtidigt som man njuter av dofter och fågelsång.
Det här var en sådan här morgon, det var en bra morgon.
Solen hade redan varit på väg upp en stund när jag begav mig tillbaks till min bil.
Blev lite bekväm där på morgonen, jag beslöt mig för att gena över en åker för att komma snabbare fram till bilen.
När jag klev upp på stengärdet som gick runt åkern och skulle kliva ner på åkern då såg jag rået som stod ungefär fyrtio meter ifrån mig och tittade åt mitt håll.
Hon stod så fint i en solstrimma som belyste hennes huvud fint.
Hon stod så fint i en solstrimma som belyste hennes huvud fint.
Hon hade naturligtvis hört mig långt innan, jag smög sakta ner bakom stengärdet och fick upp kameran och fick bilden på henne.
Sen försvann hon ifrån mig i soluppgången.
Sen försvann hon ifrån mig i soluppgången.

Ofta är det väl så att tillfället gör fotografen. Och det gäller att han/hon är beredd på allt. Den här bilden gillar jag mycket med sina mustiga färger och det fantastiskt fina ljuset. Mot en fond utan särskilda kännetecken blir bilden på geten oxå ett porträtt på viltet som sådant. Mäktigt.
SvaraRadera/ Deerhunter