Den 18 september satt jag ute
vid en betesåker för att försöka fotografera den här maffiga kronhjorten i
brunsten en stor 12-taggare.
Det dröjde innan något hände,
först kom hinden och kalven ut på fältet, och jag satt naturligtvis alldeles
för långt ifrån, men det är alltid en chans man tar.
Ibland blir det rätt, ibland
fel som den här kvällen.
Efter någon minut kom
dovhjorten en fullskovel smygande bland det täta intill hinden och kalven.
Ungefär samtidigt hör jag och
ser jag kronhjorten som kommer brölande längs med åkerskanten ungefär på 30 meters
hål från hinden, kalven och dovhjorten.
Som du ser på bilden har
hinden redan hört mig när jag fotograferat, i nästa ögonblick är hon och kalven
borta och kronhjorten följer efter.
Jag undrar vad som hänt om
kronhjorten kommit fram och upptäckt dovhjorten där han stod bland det täta alldeles
intill hans hind.
Kanske skulle eldfängt möte uppstå. Eller inte. I höstas fotade jag en yngre dovhjort som gjorde gemensam sak med kronviltet ute på fältet. Den sprang fram och tillbaka, försökte förmodligen mota hindarna på samma sätt som kronhjortarna gör. Däremellan betade den tillsammans med de yngre bland kronhjortar. Allt lugnt och städat.
SvaraRadera/ Klas