Exakt klockan 03.52

En bild från en gryning i maj i fjol.
Den här kronhinden såg jag många gånger invid den här åkern under hela våren.
Och varenda gång upptäckte hon mig innan jag såg henne.
Men så har kronviltet fantastiskt syn, hörsel och doft sinnen.

Jag bestämde mig för att satsa att få en bild på henne när hon kom gående vid rapsfältet.
Redan vid 23 på kvällen satt jag ute i ett buskage med ett stengärde framför mig intill rapsfältet
Det är helt underbart att tillbringa en natt i skogen.
Dofterna, fågelsången, alla ljud som hörs både nära och långt ifrån är sånt som jag njuter av.
Och när natt blir gryning, det är bara så magiskt.

När det började bli någorlunda ljus för att fotografera så skärpte jag till mig och spanade efter kronhinden.
Efter en stund känner jag att någon betraktar mig på höger sida, när jag vänder mig om och tittar så står hon där, kronhinden och tittar på mig.

Jag lovar, jag hade allt till min fördel, motvind, jag var kamouflerad från topp till tå, och tyckte att jag hade varit tyst som en mus.
Men ändå hade hon upptäckt mig långt innan jag såg henne.

Jag lyfte försiktigt upp min kamera med 500:at, exakt 03.52 tar jag bilden den här ljuvliga gryningsmorgonen.
Sen försvann hon längs med åkerskanten, lika ljudlöst som när hon kom, in i den trygga skogen.