I våras satt jag i ett fantastiskt fint gömsle som ligger i Skurupstrakten läs här:
Stort, välisolerat, gasolkamin, hall med toa, ström så kamerabatterierna kunde laddas.
För att inte störa örn eller vråk så måste man komma till gömslet i mörker och lämna i mörker.
Min vän Ida C Nilsson och jag åkte ditt redan kl.21 kvällen innan, för att sova över i gömslet.
Då slapp vi gå upp tidigt för att vara på plats senast 6 på morgonen.
Det var kallt i gömslet, men gasolkaminen värmde bra, så bra att vi fick stänga av den, annars hade gömslet blivit till en bastu istället.
Efter att pratat och doftat lite rött någon timme, kröp vi in i våra sovsäckar som skyddade fint mot vinterkylan och somnade fint.
Redan kl 6 på morgonen satt vi och spanade ut genom observationsfönstern, man kan alltid hoppas på räv vid en åtel.
Det kom ingen räv, och ingen örn hellre, men ormvråk blev det i massor.
Den första kom tidig förmiddag, sen var det strid ström under hela dagen.
Som mest var det tre vråkar samtidigt vid åtelplatsen.
Som alltid vid naturfotografering blir det bäst bilder om man har kunskap om viltet man skall fotografera.
Och då menar jag från pilfink upp till kronvilt.
Som vråken till vänster på bilden, den satt ensam och kalasade i lugn och ro vid åtlen.
När den sen helt plötsligt gör sig stor, bredder ut vingarna då vet man att inom någon sekund kommer det en annan vråk och vill äta, och då blir det ofta slagsmål.
Ett slagsmål som kan vara en kort sekund eller som här minst 2-3 sekunder.
Så det gäller att vara beredd när ögonblicket kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar