När jag kröp ut från gömslet vid Trandansen sent på kvällen i början av april 2012 vet jag att jag tänkte ALDRIG MER.
Inte för att det var tråkigt eller jobbigt, tvärtom jag hade haft 16 fina timmar där i gömslet.
Och jag hade fått flera bra bilder på tranor och sångsvanar.
Och jag hade fått flera bra bilder på tranor och sångsvanar.
Men gömslet som jag satt i var så litet, ungefär 1 meter bredd och ungefär 2 meter långt, mitthöjden är 1,3 meter.
I princip en låda, oisolerad men perfekt om man vill komma tranor och sångsvanar närma.
Senast 4.30 skulle jag sitta i gömslet sen fick jag krypa ut runt 21.00.
Efter 16 timmar i sittande ställning så värkte rygg, ben och ändan ganska rejält.
Jag var också så mentalt trött efter att hört tranornas kakklande och suttit och tittat i sökaren i princip i nästan 16 timmar.
Men nu har jag bokat ett gömsle ändå, den 1 april klockan 04.30 kryper jag in i gömsle nr.4 där uppe.
Man glömmer fort.

Ha,ha. Vi fotografer måste tillhöra de mest glömska, tror jag. Hur många fler utsätter sig för naturens prövningar som vi? Lycka till i gömslet. Själv planerar jag ett besök till Tåkern några veckor senare. I samma syfte. Dessa förbaskade tranor...:)
SvaraRadera/ Deerhunter