Misslyckade bilder

Under alla dom år jag fotograferat i naturen har jag kanske fått fyra-fem bilder som jag är riktigt nöjd med.
Sen har jag kanske knappt hundra bilder som är ok.

Men i mitt arkiv finns det många många misslyckade bilder.

Som bilderna jag visar i det här blogginlägget.

Det är så mycket som skall stämma när man sitter ute i naturen och skall försöka fotografera.

För det mesta så kommer där inget vilt, och kommer det något vilt så är det i regel för långt borta.

Många gånger stör grenar, staket, hus, kraftledningar, jakttorn, dimma eller annat som man inte kan rå för.

Lika ofta är det så dåligt ljus att exponeringstiderna blir långa och bilden blir oskarp.

Flesta gånger jag är ute och fotograferar är på min fritid, då har jag ingen press på mig att jag måste få en bild. 

Jag är nöjd att bara få uppleva en magisk gryning, känna dofterna, höra fågelsången eller att få se en vacker soluppgång.

Får jag en bild så är det bara bonus, men det är klart, jag går inte ut och sätter mig på måfå när jag fotograferar.

Och naturligtvis vill jag ha en bild när jag är ute, men jag känner ingen press.

Pressen kommer när jag är på naturuppdrag för Sydsvenskan, men det är inte ofta det händer.

Men jag har aldrig misslyckats med ett sådant uppdrag, för är det på riktigt då känner jag alltid prestationsångesten flåsa mig i nacken, då kan jag vara igång dygnet runt för att få bra bilder.