
En tidig morgon i maj i fjol var jag på vägs tillbaks till min bil efter att jag suttit ute för att försöka fotografera vildsvin.
Några bilder på vildsvin blev det inte och inget annat hellre.
Men jag hade haft några sköna timmar i naturen ändå.
När jag kommer ut ifrån skogen ut på vägen ser jag det här rået som går längs vägen och äter.
Ett vackert rå som fortfarande är klädd i sin vinterpäls.
Hon kanske är 100 meter ifrån mig, medan hon äter går hon mot mitt håll.
Jag sätter mig ner framför en kraftig bok och hoppas att jag har turen att hon kommer närmre mig så att jag kan fotografera henne.
Det enda som skulle avslöja mig är att jag gör ljud ifrån mig eller att hon känner doften av mig.
Men jag har turen på min sida, när hon är tillräckligt nära visslar jag.
Rået tittar förvånat upp samtidigt som jag tar ett par bilder. Sen fortsätter hon med sin favoritsysselsättning nämligen att äta.
Efter en stund försvinner hon in i skogen, och jag kan fortsätta till bilen för att köra hem och duscha för att sen åka och jobba.
Knappast från sin bästa sida hon visar upp sig. Gissar bilden är från förra årets sena vår? Bra att hon har aptiten kvar, hon har mycket att ta igen.
SvaraRadera/ Deerhunter