Ställde mig vid en viltväxel med bra utsikt över en stor hage för något år sedan. Min tanke var att
fotografera ett rådjur till en artikel för publicering om påsken i Sydsvenskan.
På långt håll ser jag fyra rådjur som kommer gående långt borta mot mig.
Hade allt till min fördel, solen i ryggen, motvind och så satt jag i skuggan av en stor ek.
När djuren är tvåhundra meter ifrån mig blir dom störda av en traktor på en väg intill.
Då delar dom på sig, tre av djuren viker av till vänster men bocken på bilden med sina maffiga
basthorn fortsätter rakt fram mot mig.
Bocken kommer närmre och närmre, jag inser att han ser mig inte och han kommer att gå rakt på
mig.
När bocken är så nära att jag inte får med hela han i sökaren, och jag riskerar att han kommer
inom närgränsen på objektivet så jag inte kan ställa skarpt, då visslar jag högt.
Bocken stannar upp och lyssnar, den ser mig inte men beslutar sig för att vika av till höger
upp för en slänt, fast nu med lite större brådska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar