I den här granskogen som nu är avverkad brukade jag ofta återkomma till.
Tyckte om att sitta där bland dom stora granarna och njuta stillheten, och känna dofterna av
gran, fukt och mull från mossan som täckte delar av marken där jag satt.
Även Övedsklosters vita dovhjortar brukade hålla till här på senvintern.
Hade man tur så hände det att där kom en sådan här vit fullskovel vandrande förbi
när man satt där på sin stubbe och hade det bra.
En vissling så stannade hjorten upp och försökte lokalisera var ljudet kommer ifrån.
Sen vandrade den lugnt vidare.
Ibland kan livet vara så enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar