Var på reportageresa på Grönland i maj 2000.
Dagen innan jag och reportern Mikel Bergstrand skulle flyga hem, hyrde jag en bil och åkte en sväng för att kolla naturlivet i trakten.
Jag körde till ett ställe där jag hört att det skulle finnas myskoxe.
Stannade bilen och knackade på ett hus och frågade mannen i huset om han visste var myskoxarna var.
Han förklarade att om jag följde stigen bakom hans hus upp mot fjället så skulle dom finnas där.
Han sa också att om jag skulle bli anfallen skulle jag springa uppför och ställa mig på en stor sten.
Men det är mest under brunsten tjurarna är sura, och det var inte brunsttid då jag var där.
Gick upp längs stigen som tog upp mig på fjället.
Satte mig och spanade någon timme efter myskoxe men såg ingen, det var ganska dimmigt och rått där uppe på fjällsluttningen.
På väg tillbaks till bilen gick jag in om till mannen i huset och berättade att det inte fanns några myskoxar där idag.
Jodå sa han, jag har kollat på dig med kikaren medan du var däruppe, och du satt 100 meter ifrån en myskoxe.
Det som jag hade trott varit ett stort klippblock framför mig, var istället en livs levande myskoxe som låg och vilade.
Det var bara att vandra tillbaks upp på fjällsluttningen igen.
Och när jag kom upp, så reste myskoxen sig upp och tittade på mig.
Jag fick min bild sen var det bara att traska ner för fjällsluttningen igen, för andra gången på samma dag.

He, he. Det blev ju både bilder och rejäl motion...
SvaraRadera/ Deerhunter